skönt med en avslappnad kväll efter mitt akutbesök på sjukhuset med lille W. Han vaknade efter sin em lur helt förstörd, otröstlig och ville bara ligga i mitt knä med örat mot mig. Aha tänkte jag, öroninflamation. Ringde i panik till sjukhuset och fick en tid. Mot sjukhuset och väl där träffade vi en så trevlig och snäll läkare. Hon förstod min oro och lugnade nog ner både mig och W. Dom stack honom i fignret för att kolla sänkan, då satt han bara där utan att göra ett ljud.
Min starka lilla prins! När vi väl var klara vart det konstaterat att han hade inte någon öroninflamation i dagsläget, men kan ev utvecklas till en under de närmaste dagarna. Nu ligger han och sussar så sött, med högt huvud, en dos skogsbäralvedon och en dos nässpray.
Efter hela den här cirkusen kände jag att det var dags för en löprunda. Sprang ut och trodde att jag egentligen bara skulle orka en kort en, men vääl ute kände jag hur kroppen orkade mer och mer. Så 8,5 km blev det. Jag är nöjd med de... Har ju sprungit lite halvdant den senaste veckan.
I morrn blir det samma sträcka men ska putsa tiden rejält!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar