Om ändå dygnet kunde ha 48 tim

då skulle jag vara den gladaste människan på denna jord....

Som ni ser har jag ju inte haft nån större tid till att blogga, el för det andra tid över för saker som har att göra med familjen och med skolan.
Just nu är jag inne i en period av inlämningar, gruppupgifter, rättsfallsanalyser och vattenkoppor, magsjuka mm.

Till råga på allt har jag börjat leva efter den insikten att jag ska omge mig med människor som gör mig glad, inte tvärt om. Det jobbigaste som finns är när man har vänner omkring sig som tar mer energi än dom ger. Har inte tid att lägga på att jobba inte bara för min egen familjs skull och någon annans liv.  Alldeles nyligen fick jag ett sådant uppvaknande. När jag sen rannsakar mig själv inser jag att det är till största del jag som stått denne nära inte tvärt om. Som dessutom har sugit musten ur en till största delen av mitt liv. Tacka vet jag när man kan umgås och gladjas tillsammans eller ge stöd när den ena är nere, men om det bara är den ena som ska ge så tar till sist energin slut. Vilket den har gjort nu!

Så vad gör jag åt hela min situation, orkeslös och deppig. Jo jag begraver mig i mycke plugg, goa vänner och en min yber mysiga familj. Säga vad man vill men barnen kan alltid få en på bättre humör. Visst de tar mycket energi men de ger den åter genom att ge ett litet leende eller ett; -jag älskar dig mamma.

Så  åter till vad som står på schemat för veckan, det blir blixtvisiter i Skövde ons och tors, sjukhuset (rutinkol), som sagt mycke plugg och ännu mera läsa. Nått jag har konstaterat är att jag pluggar väldigt bra till hårdrock, ja du läste rätt. Förut hade jag en vision om att jag pluggade bäst till klassisk musik, men icke.